Bättre mat nu, inte dyrare

Tankesmedjan ”Dyrare mat, nu!” hoppar upp som gubben i lådan bland annat tillsammans med självutnämnda intresseorganisationen Sveriges Konsumenter och känner sig indignerade över att staten, åtminstone för stunden, inte tänker ta fram några ”miljösmarta kostråd”.

Som vanligt tänks det alldeles för endimensionellt och antikommunikativt. Dyrare mat löser inga problem i sig. Inte billigare heller. Det handlar i grund och botten bara om en sak, ansvar.

Varje individ i varje organisation i varje steg av vilken process det än månde vara måste helt enkelt ta sitt ansvar för att agera så etiskt som den kunskap man besitter gör möjligt. Ett sådant ansvar omfamnar i särskilt hög grad producenter, som av naturliga skäl ofta sitter med både mer och tidigare kunskap om sitt särskilda område.

Jag är så in i helvete trött på att man beskyller konsumenternas önskan om billig mat (och annat) för allehanda brister inom såväl djurskydd som miljövård. Ja, vi vill ha billig mat, men inte till vilket pris som helst.

Om önskan om billiga fläskkotletter obetingat leder till obedövad kastrering av smågrisar, önskan om billiga dunprodukter till att dun och fjädrar av ”nödvändighet” slits av levande fåglar, och högintensiv veteproduktion leder till utarmning av jordmånen, då är det vi ska diskutera. INNAN det blivit ett faktum. Inte som nu ställas inför missförhållandena och mötas av ”ja, du ville ju ha billigt fläsk/bröd/smör/öl”.

Initiera och arbeta för en vuxen dialog med konsumenterna i stället, oavsett om avsändaren är staten, industrin eller olika intresseorganisationer. Att som nu gömma sig bakom någon form av kombination av förutfattat beslut om att det per se är bättre med dyrare mat – taget ovan huvudena på konsumenterna (de verkliga, alltså, inte organisationen som själv utnämnt sig att företräda dem) – och provokativ fjantslogan, är ett hån mot dem som faktiskt inte har råd att betala mer för mjölken, brödet och smöret.

Att påstå att det är önskemålet om billig mat som är orsaken till dålig hälsa, dålig miljö och dåligt djurskydd, är riktigt uselt och en direkt oförskämd lögn.

”Dyrare mat, nu!” Jo, pyttsan. Jag har ett alternativt namn till er – ”Lägre marginaler, nu!”

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, demokrati, djurskydd, ekonomi, engagemang, inspiration, journalistik, marknadsföring, medmänsklighet, miljö, natur, närmiljö, politik, transparens, varumärke, yttrandefrihet

Humaniora och Svenskt näringsliv

För en gångs skull har Svenskt näringsliv gjort bra ifrån sig. Det är sällan man får så påtagliga och synliga bevis på att humanistiska studier och kunskaper är ett måste för att befrämja såväl intelligens som intellekt.

Edit: Reaktioner på Svenskt näringslivs foliehattande finns här, här och här.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, censur, demokrati, ekonomi, engagemang, inspiration, journalistik, kommunikation, media, politik, sociala medier, språk, teknik, transparens, trender, yttrandefrihet

Ett sällan skådat stort behov av en pudel

De senaste dagarna har det stormat kring den lilla blaskan Katrineholmskuriren. Stormen handlar om att tidningens chefredaktör (här och här) och journalister gått i taket efter att Katrineholms kommunchef Mattias Jansson (blogg och twitter) haft fräckheten att på sin blogg offentliggöra ett antal frågor han fått från tidningen angående sitt flitiga användande av sociala medier.

Katrineholmskurirens reaktion är ett riktigt bottennapp och avslöjar tidningens medarbetare som ytterligt reaktionära och oinitierade, en minst sagt livsfarlig kombination.

Själv tog jag mig friheten att kommentera tidningens uppträdande i en av dess kommentarsspalter. Jag passar på att redogöra för kommentaren här eftersom Katrineholmskurirens syn på öppenhet tycks lämna ytterligare att önska och att jag därför inte vet om de alls publicerar min kommentar:

”Det mest pinsamma i den här historien att gammelmedias företrädare återigen bekräftar bilden av sig själva som förmätna och självtillräckliga. Med vilken rätt anser ni att era frågor till kommunchefen skulle vara undantagna offentlighetsprincipen? Om de skickats i ett brev adresserat till honom i hans yrkesroll bör de enligt regelverket vara diarieförda och därmed även att betrakta som offentlig handling.

Journalister har inte någon gudagiven rätt att få svar på sina frågor. Men när ni ändå får svar från Mattias Jansson ställer ni dessutom krav på att de ska vara ”artiga” för att han i era ögon ska upprätthålla ”goda relationer” med er. Det är väl detta som ska kallas härskarteknik om något?

När ni dessutom förordar att Mattias Jansson ska ha ett privat och ett yrkesmässigt twitterkonto, går ni från rena pinsamheter till direkta etiska tveksamheter. Har vi inte sett alldeles för många exempel på personer i maktposition som gör just så, låtsas att man kan vara en person privat och en annan yrkesmässigt? Att bara komma på tanken att kritisera den som vill vara öppen med vem han är, och på så vis ta sitt individuella personliga ansvar även i sin ’yrkesroll’, är så tokigt, insiktslöst och oinitierat att man måste ifrågasätta de bakomliggande motiven.”

Postat i:Allmänt, Arbete, Skriverier, blogga, bloggosfär, censur, demokrati, engagemang, inspiration, journalistik, kommunikation, media, politik, pr, press, sociala medier, transparens, yttrandefrihet

Månglarnas Mekka

Det finns många saker att säga om nätet, men åtminstone en sak är riktigt säker. Internet är månglarnas Mekka. Här förekommer alla knep för att sälja. Konserverad gröt är så att säga bara förnamnet. Ett sätt som tycks vara omåttligt populärt, åtminstone bland de mindre nogräknade marknadsförarna, är att med hjälp av diverse obskyra ”undersökningar” lova gratis ditten och fria datten. Eftersom jag själv är marknadsförare och dessutom obotligt nyfiken, bestämde jag mig för cirka en vecka sedan att prova en av de här kampanjerna som utlovar gratis eller näst intill gratis bara man deltar i en enkät.

Sagt och gjort. In på webbhotellet och skapa en särskild svarsadress (jag vill ju inte få eventuellt resulterande spam ner i min ordinarie mejlbox). När det är gjort ger jag mig i kast med min första ”undersökning”. Den här utlovar en sprillans nya iPhone. Utan abonnemang. För en femma.

Efter att ha fyllt i och svarat på en oändlig massa frågor, som alla är ledande och, för den som inte redan somnat, uppenbart utformade för att jag ska få ett ”erbjudande” så fort jag svarar ja, inser jag att den där iPhonen för en femma ändå nog inte kommer att bli så lätt att få tag i. Och så där är det hela tiden, det utlovas guld och gröna skogar, men ju närmare skogsbrynet du kommer desto tydligare blir det att det lär bli svårt att nå hela vägen fram. Längs vägen har du i stället lämnat ifrån dig epostadress, vanlig adress, telefonnummer, personnummer och så vidare. Nu ingår du plötsligt i en uppsjö av databaser där ännu mindre nogräknade marknadsförare fiskar.

Jag har nu haft min alternativa epostadress i en dryg vecka och utfört 2 undersökningar. Antalet inkommande mejl till denna unika, just för detta ändamål skapade, adress står inte riktigt i proportion till det. Fram tills i dag har jag blivit erbjuden gratis körkort(!), ”premier” för 10 000 kronor, iPhone för en femma, lån upp till 350 000 kronor utan säkerhet, 4 000 kronor rabatt på en platt-teve, 1 månads gratis hyrfilm … Ja, du fattar säkert. Sammanlagt har jag fått cirka 50 mejl med ”erbjudanden” och invitationer att delta i nya ˝undersökningar”. Allt samman resultatet av 2 utförda så kallade undersökningar.

Det ska bli mycket intressant att se hur utfallet ser ut efter en månad eller ett år och några fler ”undersökningar”. Frågan är om jag någonsin kommer att få en iPhone för en femma eller nya kalsonger för en krona. Bara en sak är säker. Månglarna är här för att stanna.

EDIT 9/11: Just det. Dessutom har jag ju fått erbjudanden på danska, norska och … finska. De två första går ju bra men hur tänkte man när man skickade ut erbjudanden på det tredje språket, utan några indikationer på att jag kan finska? Vilket jag inte kan.

Postat i:Allmänt, Arbete, Kul, Personligt, Skriverier, blogga, ekonomi, entreprenörskap, inspiration, journalistik, kommunikation, marknadsföring, media, pr, press, sociala medier, teknik, transparens, varumärke

Gratis smakar mumma

Med anledning av de senaste dagarnas upprörda diskussioner kring Sofia Arkelstens tveksamma förhållningssätt till gratis, konstaterar jag bara att det inte är förvånande. Vi svenskar har sedan länge fått lära oss att korruption är något som finns i andra länder, i synnerhet på sydliga breddgrader. I Sverige är vi däremot alldeles för upplysta och demokratiskt lagda för att ägna oss åt girighet, mutor och nepotism. Eller?

Visst. Det kanske inte är så vanligt att man enligt amerikanskt filmmanér viker ihop en hundring och håller fram tillsammans med körkortet när man blivit tagen på bar gärning i 110 på 70-väg. Inte heller ser man särskilt många som försöker dra med sig för mycket tobak genom tullen genom att sticka till tulltjänstemännen varsin limpa Pall Mall. Och det hör säkert till ovanligheterna att man bjuder den lokala byggnämndsordföranden på garden party för att få igenom garagebygget.

Men i mina ögon handlar bjudresor, gratis lånebilar och strategiska arvoderade styrelseuppdrag för förtroendevalda om precis lika mycket bestickning och korruption som något av exemplen ovan. Den enda skillnaden är att vi svenskar i vår strykrädda relation till överheten på något märkligt sätt ändå tycker att till exempel politiker oftast kan hantera det hela och segla opåverkade genom gratisbufféernas skärgård. Att den som sitter på en maktposition naturligtvis är så begåvad att han eller hon inte låter sig påverkas, även om trippen till Las Palmas eller annorstädes betalades av ett särintresse.

Så är det förstås inte. Och även om det vore så, vilket det inte är, är faktiskt bara misstanken om otillbörlig påverkan tillräcklig. Som förtroendevald bygger man hela sin bevekelsegrund på … just det … förtroende. När det är förbrukat är även ens mandat förbrukat.

Postat i:Allmänt, Arbete, Skriverier, censur, demokrati, ekonomi, engagemang, inspiration, journalistik, kommunikation, media, politik, pr, press, sociala medier, transparens, trender, varumärke, yttrandefrihet

Svanberg gör sig osynlig

Carl-Henric Svanberg gör det igen. Eller rättare sagt gör ingenting igen. Och jag är egentligen inte den som vill säga ”vad var det jag sa”, men vad var det jag sa … Det är väl lika bra att utnämna Svanberg till Månadens ynkrygg.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, demokrati, ekonomi, engagemang, journalistik, kommunikation, media, miljö, natur, närmiljö, politik, pr, press, transparens, varumärke, yttrandefrihet

Kvalitet och kvantitet – en fortsättning

Informationschefen på Sveriges Kommunikationsbyråer, Morgan Öberg, valde att besvara mitt öppna brev (se föregående inlägg) med ett mejl till mig. Här följer hans svar och under det mitt svar till honom. Jag vill ju inte undanhålla mina kära läsare fortsättningen på konversationen:

Hej,

tack för din fråga.

Syftet med att publicera, kategorisera och tagga pressmaterial som du refererar till är naturligtvis att alla som är intresserade av en organisation, företag eller ämnesområde ska kunna söka upp och hitta det material man är intresserad av. Visst finns det många invändningar man kan ha mot informationsmängden, överinformation och brus som finns i vårt moderna informationssamhälle. Jag har kommit till ungefär den här slutsatsen: att det är bättre att använda sig av tjänster där användaren söker upp den information de är intresserade av än tvärtom. Då räcker det å andra sidan inte att publicera ett vinnarpressmeddelande.

/Morgan

Hej igen Morgan!

Tack för ditt svar! Det gör mig dock förbryllad. För precis som jag anser du tydligen att ”det är bättre att använda sig av tjänster där användaren söker upp den information de är intresserade av än tvärtom”. Men ändå väljer du att dränka mottagarna med en störtflod av pressmeddelanden.

Även jag inser naturligtvis att det inte räcker med ett sammanfattande vinnarpressmeddelande av det slag ni skickade ut natten till i dag. Men med ett uppföljande, utbyggt sådant som dessutom är försett med rätt sorts länkar till resterande information, och med rätt typ av taggar och kategoriseringar lär du få ett betydligt bättre genomslag hos landets redaktioner och övriga mottagare.

För när du nu är uppe i detta dygns 14:e pressmeddelande börjar enligt min mening ett löjets skimmer lägga sig över Sveriges Kommunikationsbyråers pressbearbetningstrategi. Jag vet inte hur väl insatt du är i ert verktygs olika funktioner och möjligheter, men det är högst troligt att de flesta som bevakar era pressreleaser också lär träffas av dem samtliga minst en gång. Dessutom riskerar man, beroende på vilken mediakategori man tillhör och på vilket sätt ni kategoriserat utskicken, dessutom få åtminstone någon av dem ytterligare en gång. Lite som push och pull, du vet.

Jag har generellt inga invändningar mot informationsmängden du menar finns i vårt moderna informationssamhälle. Det är relativt enkelt att lära sig filtrera, selektera och prioritera. Vad jag vänder mig emot är misshushållning av moderna push-liknande tekniker för att upprepa och trycka ut sin information in absurdum. På ett sätt som gör att man som mottagare inte kan värja sig på annat sätt än att helt ”blockera” avsändaren.

För den uppdaterade och tekniskt påläste informationsavsändaren borde det i princip, något tillspetsat, räcka med att en (1) gång tala om var informationen, som i det här fallet handlade om årets Guldäggsvinnare, finns att hämta, och sedan distribuera den upplysningen med hjälp av moderna metoder. De journalister, redaktioner och övriga som är intresserade av pressinformationen lär nog hitta fram ändå. Dessutom lär du själv spara en massa tid och energi, åtminstone jämfört med att trycka ut 14 pressreleaser på mindre än ett dygn.

Och egentligen kunde jag väl bara låtit det passera och själv sparat både tid och energi. I morgon är det ju över för den här gången. Men tyvärr. Det gick inte. Inte när inte ens Sveriges Kommunikationsbyråer förstår hur man kommunicerar på ett bra sätt. Kanske läge att be någon av årets Guldäggsvinnare om hjälp – både med strategi och det rent operationella handhavandet?

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, engagemang, inspiration, journalistik, kommunikation, marknadsföring, media, pr, press, skriva, sociala medier, språk, transparens, varumärke

Kvalitet vs kvantitet – om pressbearbetning och Guldägget

Öppet brev till Morgan Öberg, informationschef för Sveriges Kommunikationsbyråer:

Hej Morgan!

Reflekterar lite över dagens pressmeddelandeflod från Sveriges Kommunikationsbyråer. Tycker du som informationschef för Sveriges Kommunikationsbyråer att det är en bra idé att mailbomba landets redaktioner med en pressrelease för varje pris som delats ut i Guldägget? (I skrivande stund är antalet pressmeddelanden i dag uppe i 11. Blir det fler, mån tro?)

Som alltid när man försöker bedöma nyhetsvärdet i ett pressmeddelande är det kvaliteten på innehållet som är avgörande snarare än mängden pressreleaser i ämnet. Men det vet du naturligtvis redan. Det är förstås bara en planeringsmiss att era pressmeddelanden går ut som de gör, det är min övertygelse. I synnerhet eftersom ni ju redan i natt skickat ut ett där ni redogjort för samtliga vinnare.

Eller? Är du och Sveriges Kommunikationsbyråer verkligen så ängsliga över att Guldägget inte ska få den press ni uppenbarligen anser att tävlingen förtjänar så att ni tycker att det är berättigat med dagens störtflod? Och tror du verkligen, oss kommunikatörer emellan, att du får bättre press ju fler pressmeddelanden du skickar ut med i princip samma budskap?

Svara gärna på mejlet eller i kommentarsfunktion på min blogg, där det här mejlet är upplagt som ett öppet brev. Eller svara inte alls. Kanske föredrar du att skicka ett pressmeddelande?

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, engagemang, inspiration, journalistik, kommunikation, marknadsföring, media, pr, press, skriva, språk, transparens, varumärke

Google reser sig

Häromveckan skrev jag om att Google lagt sig ned inför Kinas krav på att censurera sökresultat på nätet och att det som vanligt kändes som att kronor och ören lätt gör ryggen krokig. I dag får får jag väl göra som sig bör och i stället gratulera Google till att ha rätat på ryggen, åtminstone i det här avseendet. I dagens Sydsvenskan står nämligen att läsa att Google från och med nu upphör att på uppdrag av de kinesiska myndigheterna filterar sökresultat på ”känsliga” ämnen och länkar.

Att det för den kinesiska medborgaren inte kommer att märkas någon skillnad, och att den som, innanför den ”kinesiska statsbrandväggen”, dristar sig till att söka information om till exempel Tibet, fortfarande bara får en blank skärm, är förstås beklagligt. Men åtminstone har Google med sitt beslut visat att man vägrar gå diktaturens ärenden.

Som en bisats kan jag dessutom gratulera Google till att ha vunnit en delseger i den lätt löjeväckande tvisten med Louis Vuitton, eller rättar sagt med LVMH, bolaget som äger bland annat det kända varumärket. LVMH vill hindra Google från att vid sökning på till exempel ”Vuitton” visa sökträffar exempelvis till dem som säljer/tillverkar kopior. Kommentarer är väl närmast överflödiga …

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, blogga, censur, demokrati, ekonomi, engagemang, Google, journalistik, Kina, kommunikation, marknadsföring, media, politik, pr, press, seo, sociala medier, teknik, transparens, varumärke, yttrandefrihet

Jag blir pinsamt berörd av Carl-Henric Svanberg

Ja, jag kan inte uttrycka det på annat sätt än att jag blir pinsamt berörd när jag i Sydsvenskan läser en artikel som handlar om Carl-Henric Svanberg, f d koncernchef för Ericsson och numera styrelseordförande för oljejätten British Petroleum, BP. Artikeln handlar om Svanbergs första bolagsstämma i BP och hans tankar kring det bråk som förväntas kring BPs kommande utvinning av så kallad oljesand i Alberta i Kanada.

Jag blir pinsamt berörd eftersom det i artikeln så tydligt framgår att Svanberg knappast lär tillhöra den begåvningsresurs samhället så väl behöver men likväl bestrider en position där hans val och gärningar påverkar oss andra i hög grad.

När Svanberg försvarar BPs omdiskuterade beslut att investera i utvinning av oljesand med orden ”det energibehov världen har måste tillfredsställas på något sätt och vi kan inte välja den ena eller andra energikällan” blir jag både rädd och ledsen. Rädd för de tänkbara miljömässiga implikationerna av hans yttrande och ledsen över att någon i en position som hans inte kommit längre i sin syn på energibehov kontra miljöansvar.

Men Svanberg nöjer sig inte med det utan fortsätter glatt att leverera klokheter. På frågan om hur han ser på att oljebranschen uppfattas som smutsig och skurkaktig svarar han ”det är lite festligt att branschen utmålas som smutsig när vi samtidigt är så fruktansvärt beroende av energi. Men vi släpper inte ut någonting. Föroreningarna kommer från bilar.”

Jo, tjena. Lite samma argumentation som amerikanska NRAs (National Rifle Association) intelligensbefriade retorik om vapen som inte dödar.

Med vänner som Carl-Henric Svanberg behöver samhället och vår gemensamma tillvaro inga fiender.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, demokrati, ekonomi, entreprenörskap, inspiration, journalistik, kommunikation, media, miljö, natur, politik, press, transparens, varumärke, yttrandefrihet