By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

Gratis smakar mumma

Med anledning av de senaste dagarnas upprörda diskussioner kring Sofia Arkelstens tveksamma förhållningssätt till gratis, konstaterar jag bara att det inte är förvånande. Vi svenskar har sedan länge fått lära oss att korruption är något som finns i andra länder, i synnerhet på sydliga breddgrader. I Sverige är vi däremot alldeles för upplysta och demokratiskt lagda för att ägna oss åt girighet, mutor och nepotism. Eller?

Visst. Det kanske inte är så vanligt att man enligt amerikanskt filmmanér viker ihop en hundring och håller fram tillsammans med körkortet när man blivit tagen på bar gärning i 110 på 70-väg. Inte heller ser man särskilt många som försöker dra med sig för mycket tobak genom tullen genom att sticka till tulltjänstemännen varsin limpa Pall Mall. Och det hör säkert till ovanligheterna att man bjuder den lokala byggnämndsordföranden på garden party för att få igenom garagebygget.

Men i mina ögon handlar bjudresor, gratis lånebilar och strategiska arvoderade styrelseuppdrag för förtroendevalda om precis lika mycket bestickning och korruption som något av exemplen ovan. Den enda skillnaden är att vi svenskar i vår strykrädda relation till överheten på något märkligt sätt ändå tycker att till exempel politiker oftast kan hantera det hela och segla opåverkade genom gratisbufféernas skärgård. Att den som sitter på en maktposition naturligtvis är så begåvad att han eller hon inte låter sig påverkas, även om trippen till Las Palmas eller annorstädes betalades av ett särintresse.

Så är det förstås inte. Och även om det vore så, vilket det inte är, är faktiskt bara misstanken om otillbörlig påverkan tillräcklig. Som förtroendevald bygger man hela sin bevekelsegrund på … just det … förtroende. När det är förbrukat är även ens mandat förbrukat.

Postat i:Allmänt, Arbete, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , , ,

Fortsättning på en dålig idé

I dag fick jag svar på mitt mejl till SVT angående deras usla programidé ”Hund i familjen”. Den ansvarige projektledaren Björn Östlund skriver så här:

Hej Peter,
Tack för ditt mail. Det är många olika trådar som du tar upp och det är svårt att svara på alla eftersom de i viss mån går i olika riktningar. Eftersom jag ännu inte personligen satt mig ner och diskuterat igenom alla faktafrågor runt hundarna och vad de mår bra av med experter och hundorganisationer så kan jag inte ge detaljerade svar i sakfrågor. I det här skedet är det produktionsbolaget som haft kontakten med expertsidan, men de mail som jag fått vidarebefordrade till mig från representanter hos tongivande hundorganisationer gör att jag känner mig trygg i vårt arbete.

Min, och SVTs, grundläggande inställning i den här frågan är att om hundarna har det bra under inspelningen så måste detta vara vad som styr. Vem ska avgöra detta? Vi måste kunna förlita oss på erkända och etablerade experter och organisationer, och beprövad vetenskap. Annars finns det ju ingen grund för några beslut överhuvudtaget.

Vi ska självklart inte heller ge ett intryck av att hundar är slit-och-slängvaror. Respekten för djuret är det som styr.

Just nu håller jag på ett väldigt snabbt och effektivt sätt, via de många reaktioner som vi fått, på att lära känna landskapet runt hundintressena – opinionsbildare och intresseorganisationer. All denna input kommer att finnas med oss när vi avgör hur vi går vidare.

Jag återkommer gärna till dig med ett mer exakt svar när jag själv blivit mer insatt i sakfrågan. Påminn mig gärna om jag glömmer bort det.

Vänliga hälsningar
Björn

Jag har svarat Björn och gett honom några tips på moderna hundexperter som kan hjälpa till och skapa en motbild till den SVT fått via SKK och Hundskyddsföreningen. Och jag kan inte låta bli att mitt i alltsammans ändå tolka Björn Östlunds svar positivt – det finns en öppning och åtminstone en vilja att lära sig mer. Låt oss hoppas att det leder till att man på SVT inser att t ex SKK inte är bra representanter för en modern och vetenskapligt underbyggd bild av hunden som den emotionella varelse den faktiskt är.

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , ,

En riktigt dålig idé

SVT har planer på att starta en dokusåpa under namnet ”Hund i familjen”. Vad som utifrån titeln kan te sig som en god idé – att lära ut bra sätt att förhålla sig till en blivande eller befintlig hund i familjen – visar sig vid närmare betrakta vad en osannolikt dålig idé. Så dålig att många, inklusive jag, blivit rejält upprörda. Följande mejl skickade jag tidigare i dag till ansvarige producenten på SVT:

”Bäste Björn Östlund!

Som du känner till diskuteras det ganska friskt på bland annat Facebook kring SVTs planerade program ”Hund i familjen”. Jag är själv delaktig i denna diskussion och har läst bland annat dina svar på en del av de mejl som du fått i frågan, och ser att du på bästa sätt försöker lugna oss som reagerat negativt. Bland annat genom att framhålla att all hänsyn kommer att tas till de hundar som berörs.

Men problemet med den här programidén är att den objektifierar hundar och sänder felaktiga signaler om vilka premisser som bör vara vägledande när man står inför att fatta ett beslut om hund i familjen. Att förenkla ett sådant beslut genom att placera det i dokusåpakontext lär inte bättra på vår redan usla syn på djur och deras välbefinnande.

Att det dessutom handlar om omplaceringshundar gör saken än värre, inte bättre. Omplaceringshundar är hundar som oftast redan är hårt drabbade emotionellt/psykologiskt, inte minst genom att i många fall tvingats genomgå flera separationer.

Den som har minsta kunskap om och/eller förståelse för hunden och dess relation till andra (till exempel hundar eller människor) vet att just separation är en företeelse som ofta, för att inte säga alltid, är förknippad med ångest och svår omställning. Vill det sig illa kan en separation med fel förtecken och i osäker miljö skapa livslånga trauman för hunden.

Många av de hundexperter och hundorganisationer som jag sett att du hänvisar till som garanter för att hundarna inte far illa av att delta, kommer troligtvis att vilja bemöta mitt påstående om eventuella trauman. Flera av dem kommer sannolikt att hävda att man i dag vet så mycket om hundar att det inte är ett problem att lindra och ”bota” dessa trauman. Vad jag frågar mig är om man måste ta sönder något bara för att man vet, eller i alla fall tror sig veta, att man kan laga det …

Jag menar att vi måste förfäras över och protestera mot denna usla programidé. Att låta levande emotionella varelser utgöra ”vinster” i sammanhang där vi människor exploaterar våra egna behov av att omge oss själva och våra egon med sådant som är ”gulligt” och ”gosigt”, är bara förnedrande (för både hund och människa). Med det menar jag att det är djupt oetiskt att i rent underhållningssyfte använda sig av levande varelser som redan befinner sig i en utsatt situation.

Det är dessutom oerhört cyniskt att helt bortse från det faktum att all modern forskning visar att hunden är en emotionell varelse med förmåga att känna och uppleva till exempel rädsla, glädje, oro, ångest, eufori, och dessutom koppla dessa känslor till andra varelser, exempelvis människor. De omplaceringshundar som är tänkta att medverka i programmet är per definition på olika sätt berövade det viktigaste de har, flocken/familjen. Hundarna kommer att lånas ut och ”användas” på prov och huvuddelen av dem får sedan återgå till sin familjelösa situation, alltså genomgå en ny separation.

Att med all den kunskap vi har vid handen om hunden som emotionell varelse låta hundar, som redan drabbats av separation, bli föremål för en process med oundviklig ny separation som resultat, bara för att någon vill erbjuda människor underhållning är åtminstone i min värld ett tydligt tecken på känslokyla.

Ett program som detta sänder ut fel signaler och grundmurar ett felaktigt synsätt. Det är inte okej att använda sig av utsatta djur i underhållningssyfte, det är inte okej att se djur som söta ting man kan välja och vraka bland, det är inte okej att behandla djur hur som helst så länge det passar ens egna syften.

I det jag läst från SVT framskymtar det även en slags pedagogisk tanke mitt i all den underhållande dokusåpadramaturgin. Men det finns faktiskt andra, bättre sätt att lära människor vad som krävs för att hitta rätt hund. Det finns till exempel massor av modern forskning och böcker i ämnet, det finns hemsidor och organisationer som engagerar sig i hundar på ett seriöst sätt. Det finns en uppsjö av kurser och hundutbildningar att följa. Vi behöver inte tv-program där människor och djur offras på underhållningens oinitierade, känslokalla altare. Vad vi behöver är seriösa moderna medkännande tv-program som kan förmedla äkthet, kunskap och upplysning med all hänsyn tagen till den svaga parten i detta sammanhang – hunden.

Avslutningsvis kan jag inte annat än hoppas att jag och andra som skrivit till dig i samma ärende, någonstans fått dig och SVT att inse att de hundexperter och hundorganisationer ni valt att luta er mot inte är de enda som finns att tillgå. Tvärtom finns det finns en stor, modern, väldigt engagerad del av ”Hundsverige” som aldrig skulle understödja idén bakom ”Hund i familjen”. Låt oss hoppas att de reaktioner SVT fått kan få er att lyfta blicken och se att det finns andra sätt, mer värdiga ett public service-företag, att göra bra tv om hundar.

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson
Engagerad hundägare och medmänniska”

Om du delar mitt synsätt i mejlet till producenten, tveka inte. Protestera och hör av dig till Björn Östlund, Eva Hamilton eller Meter Television (produktionsbolaget).

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , ,

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: