By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

En riktigt dålig idé

SVT har planer på att starta en dokusåpa under namnet ”Hund i familjen”. Vad som utifrån titeln kan te sig som en god idé – att lära ut bra sätt att förhålla sig till en blivande eller befintlig hund i familjen – visar sig vid närmare betrakta vad en osannolikt dålig idé. Så dålig att många, inklusive jag, blivit rejält upprörda. Följande mejl skickade jag tidigare i dag till ansvarige producenten på SVT:

”Bäste Björn Östlund!

Som du känner till diskuteras det ganska friskt på bland annat Facebook kring SVTs planerade program ”Hund i familjen”. Jag är själv delaktig i denna diskussion och har läst bland annat dina svar på en del av de mejl som du fått i frågan, och ser att du på bästa sätt försöker lugna oss som reagerat negativt. Bland annat genom att framhålla att all hänsyn kommer att tas till de hundar som berörs.

Men problemet med den här programidén är att den objektifierar hundar och sänder felaktiga signaler om vilka premisser som bör vara vägledande när man står inför att fatta ett beslut om hund i familjen. Att förenkla ett sådant beslut genom att placera det i dokusåpakontext lär inte bättra på vår redan usla syn på djur och deras välbefinnande.

Att det dessutom handlar om omplaceringshundar gör saken än värre, inte bättre. Omplaceringshundar är hundar som oftast redan är hårt drabbade emotionellt/psykologiskt, inte minst genom att i många fall tvingats genomgå flera separationer.

Den som har minsta kunskap om och/eller förståelse för hunden och dess relation till andra (till exempel hundar eller människor) vet att just separation är en företeelse som ofta, för att inte säga alltid, är förknippad med ångest och svår omställning. Vill det sig illa kan en separation med fel förtecken och i osäker miljö skapa livslånga trauman för hunden.

Många av de hundexperter och hundorganisationer som jag sett att du hänvisar till som garanter för att hundarna inte far illa av att delta, kommer troligtvis att vilja bemöta mitt påstående om eventuella trauman. Flera av dem kommer sannolikt att hävda att man i dag vet så mycket om hundar att det inte är ett problem att lindra och ”bota” dessa trauman. Vad jag frågar mig är om man måste ta sönder något bara för att man vet, eller i alla fall tror sig veta, att man kan laga det …

Jag menar att vi måste förfäras över och protestera mot denna usla programidé. Att låta levande emotionella varelser utgöra ”vinster” i sammanhang där vi människor exploaterar våra egna behov av att omge oss själva och våra egon med sådant som är ”gulligt” och ”gosigt”, är bara förnedrande (för både hund och människa). Med det menar jag att det är djupt oetiskt att i rent underhållningssyfte använda sig av levande varelser som redan befinner sig i en utsatt situation.

Det är dessutom oerhört cyniskt att helt bortse från det faktum att all modern forskning visar att hunden är en emotionell varelse med förmåga att känna och uppleva till exempel rädsla, glädje, oro, ångest, eufori, och dessutom koppla dessa känslor till andra varelser, exempelvis människor. De omplaceringshundar som är tänkta att medverka i programmet är per definition på olika sätt berövade det viktigaste de har, flocken/familjen. Hundarna kommer att lånas ut och ”användas” på prov och huvuddelen av dem får sedan återgå till sin familjelösa situation, alltså genomgå en ny separation.

Att med all den kunskap vi har vid handen om hunden som emotionell varelse låta hundar, som redan drabbats av separation, bli föremål för en process med oundviklig ny separation som resultat, bara för att någon vill erbjuda människor underhållning är åtminstone i min värld ett tydligt tecken på känslokyla.

Ett program som detta sänder ut fel signaler och grundmurar ett felaktigt synsätt. Det är inte okej att använda sig av utsatta djur i underhållningssyfte, det är inte okej att se djur som söta ting man kan välja och vraka bland, det är inte okej att behandla djur hur som helst så länge det passar ens egna syften.

I det jag läst från SVT framskymtar det även en slags pedagogisk tanke mitt i all den underhållande dokusåpadramaturgin. Men det finns faktiskt andra, bättre sätt att lära människor vad som krävs för att hitta rätt hund. Det finns till exempel massor av modern forskning och böcker i ämnet, det finns hemsidor och organisationer som engagerar sig i hundar på ett seriöst sätt. Det finns en uppsjö av kurser och hundutbildningar att följa. Vi behöver inte tv-program där människor och djur offras på underhållningens oinitierade, känslokalla altare. Vad vi behöver är seriösa moderna medkännande tv-program som kan förmedla äkthet, kunskap och upplysning med all hänsyn tagen till den svaga parten i detta sammanhang – hunden.

Avslutningsvis kan jag inte annat än hoppas att jag och andra som skrivit till dig i samma ärende, någonstans fått dig och SVT att inse att de hundexperter och hundorganisationer ni valt att luta er mot inte är de enda som finns att tillgå. Tvärtom finns det finns en stor, modern, väldigt engagerad del av ”Hundsverige” som aldrig skulle understödja idén bakom ”Hund i familjen”. Låt oss hoppas att de reaktioner SVT fått kan få er att lyfta blicken och se att det finns andra sätt, mer värdiga ett public service-företag, att göra bra tv om hundar.

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson
Engagerad hundägare och medmänniska”

Om du delar mitt synsätt i mejlet till producenten, tveka inte. Protestera och hör av dig till Björn Östlund, Eva Hamilton eller Meter Television (produktionsbolaget).

Annonser

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , ,

2 Responses - Comments are closed.

  1. Jeanette Thelander skriver:

    Hej Peter, gläder mig åt att det finns kloka och sansade djurvänner som reagerar och som kan se konsekvenserna av ett sådant program. Bra skrivet! Hoppas att fler följer ditt exempel. Tyvärr går det inte att ”gilla” utan att själv ha en blogg på wordpress, så den knappen kunde jag inte trycka på, men det är ju tanken som räknas :-).

  2. Ulla-Britt Östlund skriver:

    Tack Peter!
    Jag har mailat – utan svar. Men jag får väl försöka igen.

    Vänliga hundhälsningar,
    Ulla-Britt Östlund
    Hundpsykolog

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: