By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

Bortkastat och meningslöst

De senaste två veckorna har mer eller mindre helt gått åt för att hjälpa en mina äldsta kunder att komma tillrätta med sin hemsida, som någon gång under sommaren blivit hackad av någon eller några som tycker det är bra idé att kapa andras hemsidor för att göra reklam för små, blå piller.

Vad jag inte fattar, förutom det obegripliga behovet av att prångla ut pirattillverkade sockerpiller eller vad det nu är, är hur någon orkar lägga ner så mycket energi på något som i slutänden är dömt att misslyckas? All tillgänglig energi läggs vid upptäckt av en hackning på att få bort eländet. Förstås.

Om man nu vill sälja piller, varför gör man inte det på riktigt? Eller om man nu vill ägna sig åt att skriva listiga skript som gör det eller andra, varför gör man inte det på riktigt? Tänk så mycket som skulle kunna förändras till det bättre i världen om de här dumskallarna i stället för att lägga så mycket kraft på destruktivitet ägnade sig åt något kreativt. På riktigt.

Postat i:Arbete, Skriverier, , ,

Bättre mat nu, inte dyrare

Tankesmedjan ”Dyrare mat, nu!” hoppar upp som gubben i lådan bland annat tillsammans med självutnämnda intresseorganisationen Sveriges Konsumenter och känner sig indignerade över att staten, åtminstone för stunden, inte tänker ta fram några ”miljösmarta kostråd”.

Som vanligt tänks det alldeles för endimensionellt och antikommunikativt. Dyrare mat löser inga problem i sig. Inte billigare heller. Det handlar i grund och botten bara om en sak, ansvar.

Varje individ i varje organisation i varje steg av vilken process det än månde vara måste helt enkelt ta sitt ansvar för att agera så etiskt som den kunskap man besitter gör möjligt. Ett sådant ansvar omfamnar i särskilt hög grad producenter, som av naturliga skäl ofta sitter med både mer och tidigare kunskap om sitt särskilda område.

Jag är så in i helvete trött på att man beskyller konsumenternas önskan om billig mat (och annat) för allehanda brister inom såväl djurskydd som miljövård. Ja, vi vill ha billig mat, men inte till vilket pris som helst.

Om önskan om billiga fläskkotletter obetingat leder till obedövad kastrering av smågrisar, önskan om billiga dunprodukter till att dun och fjädrar av ”nödvändighet” slits av levande fåglar, och högintensiv veteproduktion leder till utarmning av jordmånen, då är det vi ska diskutera. INNAN det blivit ett faktum. Inte som nu ställas inför missförhållandena och mötas av ”ja, du ville ju ha billigt fläsk/bröd/smör/öl”.

Initiera och arbeta för en vuxen dialog med konsumenterna i stället, oavsett om avsändaren är staten, industrin eller olika intresseorganisationer. Att som nu gömma sig bakom någon form av kombination av förutfattat beslut om att det per se är bättre med dyrare mat – taget ovan huvudena på konsumenterna (de verkliga, alltså, inte organisationen som själv utnämnt sig att företräda dem) – och provokativ fjantslogan, är ett hån mot dem som faktiskt inte har råd att betala mer för mjölken, brödet och smöret.

Att påstå att det är önskemålet om billig mat som är orsaken till dålig hälsa, dålig miljö och dåligt djurskydd, är riktigt uselt och en direkt oförskämd lögn.

”Dyrare mat, nu!” Jo, pyttsan. Jag har ett alternativt namn till er – ”Lägre marginaler, nu!”

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Humaniora och Svenskt näringsliv

För en gångs skull har Svenskt näringsliv gjort bra ifrån sig. Det är sällan man får så påtagliga och synliga bevis på att humanistiska studier och kunskaper är ett måste för att befrämja såväl intelligens som intellekt.

Edit: Reaktioner på Svenskt näringslivs foliehattande finns här, här och här.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Ett sällan skådat stort behov av en pudel

De senaste dagarna har det stormat kring den lilla blaskan Katrineholmskuriren. Stormen handlar om att tidningens chefredaktör (här och här) och journalister gått i taket efter att Katrineholms kommunchef Mattias Jansson (blogg och twitter) haft fräckheten att på sin blogg offentliggöra ett antal frågor han fått från tidningen angående sitt flitiga användande av sociala medier.

Katrineholmskurirens reaktion är ett riktigt bottennapp och avslöjar tidningens medarbetare som ytterligt reaktionära och oinitierade, en minst sagt livsfarlig kombination.

Själv tog jag mig friheten att kommentera tidningens uppträdande i en av dess kommentarsspalter. Jag passar på att redogöra för kommentaren här eftersom Katrineholmskurirens syn på öppenhet tycks lämna ytterligare att önska och att jag därför inte vet om de alls publicerar min kommentar:

”Det mest pinsamma i den här historien att gammelmedias företrädare återigen bekräftar bilden av sig själva som förmätna och självtillräckliga. Med vilken rätt anser ni att era frågor till kommunchefen skulle vara undantagna offentlighetsprincipen? Om de skickats i ett brev adresserat till honom i hans yrkesroll bör de enligt regelverket vara diarieförda och därmed även att betrakta som offentlig handling.

Journalister har inte någon gudagiven rätt att få svar på sina frågor. Men när ni ändå får svar från Mattias Jansson ställer ni dessutom krav på att de ska vara ”artiga” för att han i era ögon ska upprätthålla ”goda relationer” med er. Det är väl detta som ska kallas härskarteknik om något?

När ni dessutom förordar att Mattias Jansson ska ha ett privat och ett yrkesmässigt twitterkonto, går ni från rena pinsamheter till direkta etiska tveksamheter. Har vi inte sett alldeles för många exempel på personer i maktposition som gör just så, låtsas att man kan vara en person privat och en annan yrkesmässigt? Att bara komma på tanken att kritisera den som vill vara öppen med vem han är, och på så vis ta sitt individuella personliga ansvar även i sin ’yrkesroll’, är så tokigt, insiktslöst och oinitierat att man måste ifrågasätta de bakomliggande motiven.”

Postat i:Allmänt, Arbete, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Månglarnas Mekka

Det finns många saker att säga om nätet, men åtminstone en sak är riktigt säker. Internet är månglarnas Mekka. Här förekommer alla knep för att sälja. Konserverad gröt är så att säga bara förnamnet. Ett sätt som tycks vara omåttligt populärt, åtminstone bland de mindre nogräknade marknadsförarna, är att med hjälp av diverse obskyra ”undersökningar” lova gratis ditten och fria datten. Eftersom jag själv är marknadsförare och dessutom obotligt nyfiken, bestämde jag mig för cirka en vecka sedan att prova en av de här kampanjerna som utlovar gratis eller näst intill gratis bara man deltar i en enkät.

Sagt och gjort. In på webbhotellet och skapa en särskild svarsadress (jag vill ju inte få eventuellt resulterande spam ner i min ordinarie mejlbox). När det är gjort ger jag mig i kast med min första ”undersökning”. Den här utlovar en sprillans nya iPhone. Utan abonnemang. För en femma.

Efter att ha fyllt i och svarat på en oändlig massa frågor, som alla är ledande och, för den som inte redan somnat, uppenbart utformade för att jag ska få ett ”erbjudande” så fort jag svarar ja, inser jag att den där iPhonen för en femma ändå nog inte kommer att bli så lätt att få tag i. Och så där är det hela tiden, det utlovas guld och gröna skogar, men ju närmare skogsbrynet du kommer desto tydligare blir det att det lär bli svårt att nå hela vägen fram. Längs vägen har du i stället lämnat ifrån dig epostadress, vanlig adress, telefonnummer, personnummer och så vidare. Nu ingår du plötsligt i en uppsjö av databaser där ännu mindre nogräknade marknadsförare fiskar.

Jag har nu haft min alternativa epostadress i en dryg vecka och utfört 2 undersökningar. Antalet inkommande mejl till denna unika, just för detta ändamål skapade, adress står inte riktigt i proportion till det. Fram tills i dag har jag blivit erbjuden gratis körkort(!), ”premier” för 10 000 kronor, iPhone för en femma, lån upp till 350 000 kronor utan säkerhet, 4 000 kronor rabatt på en platt-teve, 1 månads gratis hyrfilm … Ja, du fattar säkert. Sammanlagt har jag fått cirka 50 mejl med ”erbjudanden” och invitationer att delta i nya ˝undersökningar”. Allt samman resultatet av 2 utförda så kallade undersökningar.

Det ska bli mycket intressant att se hur utfallet ser ut efter en månad eller ett år och några fler ”undersökningar”. Frågan är om jag någonsin kommer att få en iPhone för en femma eller nya kalsonger för en krona. Bara en sak är säker. Månglarna är här för att stanna.

EDIT 9/11: Just det. Dessutom har jag ju fått erbjudanden på danska, norska och … finska. De två första går ju bra men hur tänkte man när man skickade ut erbjudanden på det tredje språket, utan några indikationer på att jag kan finska? Vilket jag inte kan.

Postat i:Allmänt, Arbete, Kul, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , ,

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: