By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

Bortkastat och meningslöst

De senaste två veckorna har mer eller mindre helt gått åt för att hjälpa en mina äldsta kunder att komma tillrätta med sin hemsida, som någon gång under sommaren blivit hackad av någon eller några som tycker det är bra idé att kapa andras hemsidor för att göra reklam för små, blå piller.

Vad jag inte fattar, förutom det obegripliga behovet av att prångla ut pirattillverkade sockerpiller eller vad det nu är, är hur någon orkar lägga ner så mycket energi på något som i slutänden är dömt att misslyckas? All tillgänglig energi läggs vid upptäckt av en hackning på att få bort eländet. Förstås.

Om man nu vill sälja piller, varför gör man inte det på riktigt? Eller om man nu vill ägna sig åt att skriva listiga skript som gör det eller andra, varför gör man inte det på riktigt? Tänk så mycket som skulle kunna förändras till det bättre i världen om de här dumskallarna i stället för att lägga så mycket kraft på destruktivitet ägnade sig åt något kreativt. På riktigt.

Annonser

Postat i:Arbete, Skriverier, , ,

Kvalitetsgener

Står på förmiddagen och plockar ner torr tvätt från torkställningen i trädgården. Ute på vägen kör en ”slaktbil” från Scan förbi. De är så vanliga här ute på landet att man knappt reagerar längre. I ögonvrån fångar jag mellan soltorkade strumpor och t-tröjor denna förmiddag dock något som får mig att hajja till. Med stora blockbokstäver står det målat på lastbilen sidor. ”Quality Genetics” – kvalitetsgenetik.

WTF? Har objektifiering av djuren verkligen gått så långt att vi kan tala om dem på det här sättet, som produkter av genetisk ingenjörskonst? Som raffinerade industriprodukter? Känns inte köttbullarna liksom lite fadda i smaken då?

Postat i:Personligt, Skriverier, , , , , , , , ,

Du och jag

Världen ser för djävlig ut. En pessimistisk negativ världsbild, skulle en del säga. En underdrift av mått, skulle några andra säga. Själv ser jag det mer som ett ganska neutralt konstaterande, förstås beroende på vilka värden man lägger i ”världen” och ”djävlig”. Oavsett vilket är det ganska enkelt att konstatera att åtminstone för en del ser världen för djävlig ut. Jag tror ingen motsätter sig den beskrivningen. Vare sig vi väger in rättvisa, etik eller miljö i påståendet. Eller alltsammans.

Ett av de största och mest grundläggande problemen vad gäller bland annat rättvise-, etik- och miljöfrågor, är vår förmåga att alltid flytta problemen bort och ut från oss själva. (Och låt mig för säkerhets skull redan här flika in att jag nu resonerar utifrån vårt – ditt och mitt – västerländska perspektiv. Ett resonemang om rättvise- och etikfrågor i ett globalt perspektiv skulle naturligtvis se annorlunda ut, även om de grundprinciper mitt synsätt vilar på likväl är desamma.) Det är som att vi tror att ansvaret för förändring ligger hos någon eller något annat – ”samhället”, ”systemet”, ”företagen”, ”regeringen” – vad vi hela tiden blundar för, är att det kollektiv vi oundvikligen tillhör består av individer, som tillsammans utgör … ja, kollektivet.

Men kollektivet fattar inga beslut, kollektivet förändrar ingenting, om inte vi som individer agerar. ”Politiska lösningar”, som många schablonmässigt efterlyser, är precis det vi greppat efter så långt vi kan blicka bakåt. Men vart vi än vänder rumpan, så har vi den bak – det vill säga, vilken politisk lösning vi än strävar efter, så finns det alltid en motkraft, baserad i en annan politisk syn på tillvaron. Och så snart vi börjar tala i politiska termer, grupperar sig dessa motkrafter. Det ligger i politikens natur. Men jag skiter ärligt talat i vilken politisk ”färg” du har, det viktiga är att du är beredd att personligen hjälpa till att lösa de problem vi brottas med, att du är beredd att ta ditt personliga ansvar fullt ut för det som du är delaktig i att skapa eller bryta ned. (Jag använder ordet ”ansvar” i brist på annan, precisare motsvarighet till det engelska ”accountability”, ”to be accountable”. Personlig ”moral” har ingenting med saken att göra.) Det är definitivt dags att söka andra lösningar än de traditionellt politiska, att hitta vägar som går runt om, eller kanske rakt igenom eller över, de politiska institutionerna.

Det är definitivt dags att vi – du och jag – tar vårt personliga ansvar och slutar låtsas att det är ”de andra” som är problemet. Om du och jag, i den utsträckning den information vi har tillgång till tillåter, tar ansvar för just den delen och förstår att allt vi gör direkt eller indirekt påverkar andra, kan vi tillsammans, i en handling, förändra världen långt mycket mer än den traditionella ”kollektivistiska” politiken någonsin gjort.

De politiska strukturerna och institutionerna kommer i alla fall inte att vara delaktiga i att hitta hållbara lösningar. Det faktum att vi så gärna vill att detta ska vara en fråga som löses av politiker är en del av problemet. Den som fortfarande bygger sin värld efter denna obsoleta verklighetssyn, skulle jag vilja rekommendera en verklighetsavstämning. Hur har de senaste tidernas viktigaste, mest omfattande och mest omvälvande förändringar sett världens ljus?

Inte är det via det politiska etablissemangets försorg i alla fall. Politiker över hela världen och från i princip alla politiska läger är alldeles för upptagna med att pissa revir och upprätthålla sina egna strukturer (ja, det är en generalisering, men inte desto mindre verklighetsbeskrivande) för att de egentligen ska kunna spela någon som helst roll i den förändring som världen så desperat behöver. Men förändringen, den kommer, det är jag övertygad om. Den kommer att komma ”nerifrån” (för att använda mig av en föråldrad hierarkisk syn på politik och individ) eller inifrån, som i en jäsande, bubblande, härligt frodig surdeg. Alla som bakat med surdeg en längre tid vet vad som händer om man stänger in en surdeg i en allt för trång behållare.

Postat i:Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Bättre mat nu, inte dyrare

Tankesmedjan ”Dyrare mat, nu!” hoppar upp som gubben i lådan bland annat tillsammans med självutnämnda intresseorganisationen Sveriges Konsumenter och känner sig indignerade över att staten, åtminstone för stunden, inte tänker ta fram några ”miljösmarta kostråd”.

Som vanligt tänks det alldeles för endimensionellt och antikommunikativt. Dyrare mat löser inga problem i sig. Inte billigare heller. Det handlar i grund och botten bara om en sak, ansvar.

Varje individ i varje organisation i varje steg av vilken process det än månde vara måste helt enkelt ta sitt ansvar för att agera så etiskt som den kunskap man besitter gör möjligt. Ett sådant ansvar omfamnar i särskilt hög grad producenter, som av naturliga skäl ofta sitter med både mer och tidigare kunskap om sitt särskilda område.

Jag är så in i helvete trött på att man beskyller konsumenternas önskan om billig mat (och annat) för allehanda brister inom såväl djurskydd som miljövård. Ja, vi vill ha billig mat, men inte till vilket pris som helst.

Om önskan om billiga fläskkotletter obetingat leder till obedövad kastrering av smågrisar, önskan om billiga dunprodukter till att dun och fjädrar av ”nödvändighet” slits av levande fåglar, och högintensiv veteproduktion leder till utarmning av jordmånen, då är det vi ska diskutera. INNAN det blivit ett faktum. Inte som nu ställas inför missförhållandena och mötas av ”ja, du ville ju ha billigt fläsk/bröd/smör/öl”.

Initiera och arbeta för en vuxen dialog med konsumenterna i stället, oavsett om avsändaren är staten, industrin eller olika intresseorganisationer. Att som nu gömma sig bakom någon form av kombination av förutfattat beslut om att det per se är bättre med dyrare mat – taget ovan huvudena på konsumenterna (de verkliga, alltså, inte organisationen som själv utnämnt sig att företräda dem) – och provokativ fjantslogan, är ett hån mot dem som faktiskt inte har råd att betala mer för mjölken, brödet och smöret.

Att påstå att det är önskemålet om billig mat som är orsaken till dålig hälsa, dålig miljö och dåligt djurskydd, är riktigt uselt och en direkt oförskämd lögn.

”Dyrare mat, nu!” Jo, pyttsan. Jag har ett alternativt namn till er – ”Lägre marginaler, nu!”

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Humaniora och Svenskt näringsliv

För en gångs skull har Svenskt näringsliv gjort bra ifrån sig. Det är sällan man får så påtagliga och synliga bevis på att humanistiska studier och kunskaper är ett måste för att befrämja såväl intelligens som intellekt.

Edit: Reaktioner på Svenskt näringslivs foliehattande finns här, här och här.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: