By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

Du och jag

Världen ser för djävlig ut. En pessimistisk negativ världsbild, skulle en del säga. En underdrift av mått, skulle några andra säga. Själv ser jag det mer som ett ganska neutralt konstaterande, förstås beroende på vilka värden man lägger i ”världen” och ”djävlig”. Oavsett vilket är det ganska enkelt att konstatera att åtminstone för en del ser världen för djävlig ut. Jag tror ingen motsätter sig den beskrivningen. Vare sig vi väger in rättvisa, etik eller miljö i påståendet. Eller alltsammans.

Ett av de största och mest grundläggande problemen vad gäller bland annat rättvise-, etik- och miljöfrågor, är vår förmåga att alltid flytta problemen bort och ut från oss själva. (Och låt mig för säkerhets skull redan här flika in att jag nu resonerar utifrån vårt – ditt och mitt – västerländska perspektiv. Ett resonemang om rättvise- och etikfrågor i ett globalt perspektiv skulle naturligtvis se annorlunda ut, även om de grundprinciper mitt synsätt vilar på likväl är desamma.) Det är som att vi tror att ansvaret för förändring ligger hos någon eller något annat – ”samhället”, ”systemet”, ”företagen”, ”regeringen” – vad vi hela tiden blundar för, är att det kollektiv vi oundvikligen tillhör består av individer, som tillsammans utgör … ja, kollektivet.

Men kollektivet fattar inga beslut, kollektivet förändrar ingenting, om inte vi som individer agerar. ”Politiska lösningar”, som många schablonmässigt efterlyser, är precis det vi greppat efter så långt vi kan blicka bakåt. Men vart vi än vänder rumpan, så har vi den bak – det vill säga, vilken politisk lösning vi än strävar efter, så finns det alltid en motkraft, baserad i en annan politisk syn på tillvaron. Och så snart vi börjar tala i politiska termer, grupperar sig dessa motkrafter. Det ligger i politikens natur. Men jag skiter ärligt talat i vilken politisk ”färg” du har, det viktiga är att du är beredd att personligen hjälpa till att lösa de problem vi brottas med, att du är beredd att ta ditt personliga ansvar fullt ut för det som du är delaktig i att skapa eller bryta ned. (Jag använder ordet ”ansvar” i brist på annan, precisare motsvarighet till det engelska ”accountability”, ”to be accountable”. Personlig ”moral” har ingenting med saken att göra.) Det är definitivt dags att söka andra lösningar än de traditionellt politiska, att hitta vägar som går runt om, eller kanske rakt igenom eller över, de politiska institutionerna.

Det är definitivt dags att vi – du och jag – tar vårt personliga ansvar och slutar låtsas att det är ”de andra” som är problemet. Om du och jag, i den utsträckning den information vi har tillgång till tillåter, tar ansvar för just den delen och förstår att allt vi gör direkt eller indirekt påverkar andra, kan vi tillsammans, i en handling, förändra världen långt mycket mer än den traditionella ”kollektivistiska” politiken någonsin gjort.

De politiska strukturerna och institutionerna kommer i alla fall inte att vara delaktiga i att hitta hållbara lösningar. Det faktum att vi så gärna vill att detta ska vara en fråga som löses av politiker är en del av problemet. Den som fortfarande bygger sin värld efter denna obsoleta verklighetssyn, skulle jag vilja rekommendera en verklighetsavstämning. Hur har de senaste tidernas viktigaste, mest omfattande och mest omvälvande förändringar sett världens ljus?

Inte är det via det politiska etablissemangets försorg i alla fall. Politiker över hela världen och från i princip alla politiska läger är alldeles för upptagna med att pissa revir och upprätthålla sina egna strukturer (ja, det är en generalisering, men inte desto mindre verklighetsbeskrivande) för att de egentligen ska kunna spela någon som helst roll i den förändring som världen så desperat behöver. Men förändringen, den kommer, det är jag övertygad om. Den kommer att komma ”nerifrån” (för att använda mig av en föråldrad hierarkisk syn på politik och individ) eller inifrån, som i en jäsande, bubblande, härligt frodig surdeg. Alla som bakat med surdeg en längre tid vet vad som händer om man stänger in en surdeg i en allt för trång behållare.

Postat i:Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: