By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

Kvalitetsgener

Står på förmiddagen och plockar ner torr tvätt från torkställningen i trädgården. Ute på vägen kör en ”slaktbil” från Scan förbi. De är så vanliga här ute på landet att man knappt reagerar längre. I ögonvrån fångar jag mellan soltorkade strumpor och t-tröjor denna förmiddag dock något som får mig att hajja till. Med stora blockbokstäver står det målat på lastbilen sidor. ”Quality Genetics” – kvalitetsgenetik.

WTF? Har objektifiering av djuren verkligen gått så långt att vi kan tala om dem på det här sättet, som produkter av genetisk ingenjörskonst? Som raffinerade industriprodukter? Känns inte köttbullarna liksom lite fadda i smaken då?

Annonser

Postat i:Personligt, Skriverier, , , , , , , , ,

Bättre mat nu, inte dyrare

Tankesmedjan ”Dyrare mat, nu!” hoppar upp som gubben i lådan bland annat tillsammans med självutnämnda intresseorganisationen Sveriges Konsumenter och känner sig indignerade över att staten, åtminstone för stunden, inte tänker ta fram några ”miljösmarta kostråd”.

Som vanligt tänks det alldeles för endimensionellt och antikommunikativt. Dyrare mat löser inga problem i sig. Inte billigare heller. Det handlar i grund och botten bara om en sak, ansvar.

Varje individ i varje organisation i varje steg av vilken process det än månde vara måste helt enkelt ta sitt ansvar för att agera så etiskt som den kunskap man besitter gör möjligt. Ett sådant ansvar omfamnar i särskilt hög grad producenter, som av naturliga skäl ofta sitter med både mer och tidigare kunskap om sitt särskilda område.

Jag är så in i helvete trött på att man beskyller konsumenternas önskan om billig mat (och annat) för allehanda brister inom såväl djurskydd som miljövård. Ja, vi vill ha billig mat, men inte till vilket pris som helst.

Om önskan om billiga fläskkotletter obetingat leder till obedövad kastrering av smågrisar, önskan om billiga dunprodukter till att dun och fjädrar av ”nödvändighet” slits av levande fåglar, och högintensiv veteproduktion leder till utarmning av jordmånen, då är det vi ska diskutera. INNAN det blivit ett faktum. Inte som nu ställas inför missförhållandena och mötas av ”ja, du ville ju ha billigt fläsk/bröd/smör/öl”.

Initiera och arbeta för en vuxen dialog med konsumenterna i stället, oavsett om avsändaren är staten, industrin eller olika intresseorganisationer. Att som nu gömma sig bakom någon form av kombination av förutfattat beslut om att det per se är bättre med dyrare mat – taget ovan huvudena på konsumenterna (de verkliga, alltså, inte organisationen som själv utnämnt sig att företräda dem) – och provokativ fjantslogan, är ett hån mot dem som faktiskt inte har råd att betala mer för mjölken, brödet och smöret.

Att påstå att det är önskemålet om billig mat som är orsaken till dålig hälsa, dålig miljö och dåligt djurskydd, är riktigt uselt och en direkt oförskämd lögn.

”Dyrare mat, nu!” Jo, pyttsan. Jag har ett alternativt namn till er – ”Lägre marginaler, nu!”

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Humaniora och Svenskt näringsliv

För en gångs skull har Svenskt näringsliv gjort bra ifrån sig. Det är sällan man får så påtagliga och synliga bevis på att humanistiska studier och kunskaper är ett måste för att befrämja såväl intelligens som intellekt.

Edit: Reaktioner på Svenskt näringslivs foliehattande finns här, här och här.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Ett hamelskt Danmark

I dagens Sydsvenskan får den danske integrationsministern Søren Pind, ökänd för sin önskan att vilja assimilera istället för integrera, frågan om vad integration står för. Den danske ministern svarar:

”Det står för ett mångkulturellt samhälle där invånarna lever i parallellsamhällen och vänder sig bort från varandra.”

Jag vet att jag av vissa betraktas som företrädare för en något konservativ syn på språk, men är inte den danske ministerns svar ett uppenbart exempel på orwellskt nyspråk? Där krig betyder fred, nej betyder ja och kanske absolut? Vad han definierar låter nämligen för mig ruskigt likt segregation (rumsligt åtskiljande av folkslag), inte dess motsats, integration.

Och med den språkliga logiken börjar man ju fundera på vad Søren Pind egentligen menar när han talar om assimilation … Eufemism, någon?

Eller så är allting bara skämt, vilket inte är helt ovanligt i Danmark. Det visste ju redan William Shakespear.

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , ,

En fråga om ansvar …

Det är inte helt okänt att jag är en av dem som varit starkt kritiska till SVTs hunddokusåpa ”Huset fullt av hundar”. En del av den korrespondens som förevarit mellan mig och SVT står att läsa här på bloggen.

Efter att SVT nu sänt två program, av totalt tio, känns det lagom dags att på nytt lyfta frågan. Jag gjorde det med ett mejl till SVTs projektledare för hunddokusåpan, Björn Östlund:

Hej Björn!

Du och jag hade kontakt mejlledes under hösten i fjol angående SVTs satsning ”Huset fullt av hundar”. Jag skrev ett långt mejl till dig och ställde ett ganska stort antal frågor. Du svarade att du just då inte satt med de riktiga svaren men att du gärna skulle återkomma när du hade läst in dig. Det gjorde du inte.

I stället återkommer jag till dig. Efter att ni nu sänt två program känns det lämpligt att följa upp. I synnerhet eftersom jag och många andra som varit kritiska till programmet redan innan det började sändas, av SVT (och SKK) fått svaret att vi skulle vänta och se. Vår kritik skulle nog mildras så snart vi bara hade sett programmet. Nu har jag gjort det – och min kritik kvarstår.

SVTs mål med programmet har sagts vara att sprida kunskap om vuxna hundar i allmänhet och om vuxna omplaceringshundar i synnerhet. Efter två sända program har ni visat på ett antal företeelser och situationer som inbegriper hundar. Några av de ”kunskaper” ni förmedlat är:

  • Hundar är vuxna vid 5-6 månaders ålder.
  • Det är onaturligt/problematiskt att en hund på 5 månader kissar inne när den utsätts för stress.
  • Det är okej att lämna sex för varandra okända hundar ensamma tillsammans i en för dem främmande miljö.
  • Jack Russel är en lättskött ras, lämplig som första hund.
  • Det är okej att spänna ett stort plastschabrak efter en osäker unghund och sedan med skratt och skrik springa efter den när den flyr och försöker undkomma det ”gröna monstret”.
  • Det är adekvat att testa en foxterriers eventuella jaktinstinkter genom att visa den två stillasittande marsvin i bur, i en okänd miljö, full av andra störningar.

Detta är ett mindre axplock av de ”kunskaper” ni i hitintills två sända program förmedlat aktivt eller passivt genom att låta dem passera okommenterade.

Min fråga till dig och SVT är: Anser du/ni att detta är bra ”kunskap” att förmedla till den som står i begrepp att skaffa hund, kanske till och med vuxen omplaceringshund, med allt vad det senare kan innebära i form av sänkt stresstålighet, rädslor osv?

Jag vet vad jag anser, så här långt. Men för nyansens skull vore det intressant att få veta hur SVT själva tycker sig så här långt ha förvaltat dels det självpåtagna uppdraget att sprida kunskap om hundar, dels hur det allmänna public service-uppdraget, med allt ansvar det medför, kan sägas vara uppfyllt i denna specifika situation.

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson
Engagerad hundägare och medvarelse

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , ,

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: