By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

Humaniora och Svenskt näringsliv

För en gångs skull har Svenskt näringsliv gjort bra ifrån sig. Det är sällan man får så påtagliga och synliga bevis på att humanistiska studier och kunskaper är ett måste för att befrämja såväl intelligens som intellekt.

Edit: Reaktioner på Svenskt näringslivs foliehattande finns här, här och här.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Ett hamelskt Danmark

I dagens Sydsvenskan får den danske integrationsministern Søren Pind, ökänd för sin önskan att vilja assimilera istället för integrera, frågan om vad integration står för. Den danske ministern svarar:

”Det står för ett mångkulturellt samhälle där invånarna lever i parallellsamhällen och vänder sig bort från varandra.”

Jag vet att jag av vissa betraktas som företrädare för en något konservativ syn på språk, men är inte den danske ministerns svar ett uppenbart exempel på orwellskt nyspråk? Där krig betyder fred, nej betyder ja och kanske absolut? Vad han definierar låter nämligen för mig ruskigt likt segregation (rumsligt åtskiljande av folkslag), inte dess motsats, integration.

Och med den språkliga logiken börjar man ju fundera på vad Søren Pind egentligen menar när han talar om assimilation … Eufemism, någon?

Eller så är allting bara skämt, vilket inte är helt ovanligt i Danmark. Det visste ju redan William Shakespear.

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , ,

En fråga om ansvar …

Det är inte helt okänt att jag är en av dem som varit starkt kritiska till SVTs hunddokusåpa ”Huset fullt av hundar”. En del av den korrespondens som förevarit mellan mig och SVT står att läsa här på bloggen.

Efter att SVT nu sänt två program, av totalt tio, känns det lagom dags att på nytt lyfta frågan. Jag gjorde det med ett mejl till SVTs projektledare för hunddokusåpan, Björn Östlund:

Hej Björn!

Du och jag hade kontakt mejlledes under hösten i fjol angående SVTs satsning ”Huset fullt av hundar”. Jag skrev ett långt mejl till dig och ställde ett ganska stort antal frågor. Du svarade att du just då inte satt med de riktiga svaren men att du gärna skulle återkomma när du hade läst in dig. Det gjorde du inte.

I stället återkommer jag till dig. Efter att ni nu sänt två program känns det lämpligt att följa upp. I synnerhet eftersom jag och många andra som varit kritiska till programmet redan innan det började sändas, av SVT (och SKK) fått svaret att vi skulle vänta och se. Vår kritik skulle nog mildras så snart vi bara hade sett programmet. Nu har jag gjort det – och min kritik kvarstår.

SVTs mål med programmet har sagts vara att sprida kunskap om vuxna hundar i allmänhet och om vuxna omplaceringshundar i synnerhet. Efter två sända program har ni visat på ett antal företeelser och situationer som inbegriper hundar. Några av de ”kunskaper” ni förmedlat är:

  • Hundar är vuxna vid 5-6 månaders ålder.
  • Det är onaturligt/problematiskt att en hund på 5 månader kissar inne när den utsätts för stress.
  • Det är okej att lämna sex för varandra okända hundar ensamma tillsammans i en för dem främmande miljö.
  • Jack Russel är en lättskött ras, lämplig som första hund.
  • Det är okej att spänna ett stort plastschabrak efter en osäker unghund och sedan med skratt och skrik springa efter den när den flyr och försöker undkomma det ”gröna monstret”.
  • Det är adekvat att testa en foxterriers eventuella jaktinstinkter genom att visa den två stillasittande marsvin i bur, i en okänd miljö, full av andra störningar.

Detta är ett mindre axplock av de ”kunskaper” ni i hitintills två sända program förmedlat aktivt eller passivt genom att låta dem passera okommenterade.

Min fråga till dig och SVT är: Anser du/ni att detta är bra ”kunskap” att förmedla till den som står i begrepp att skaffa hund, kanske till och med vuxen omplaceringshund, med allt vad det senare kan innebära i form av sänkt stresstålighet, rädslor osv?

Jag vet vad jag anser, så här långt. Men för nyansens skull vore det intressant att få veta hur SVT själva tycker sig så här långt ha förvaltat dels det självpåtagna uppdraget att sprida kunskap om hundar, dels hur det allmänna public service-uppdraget, med allt ansvar det medför, kan sägas vara uppfyllt i denna specifika situation.

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson
Engagerad hundägare och medvarelse

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , ,

Shell leker offer

Shell och deras talesperson Henry Carlsson försöker i en debattartikel i Ystads Allehanda stärka sin egen trovärdighet genom att ifrågasätta miljöpartisten Lotta Hedströms (som ett svar på ett tidigare inlägg av Lotta Hedström). Men saken är den att Shell och Henry Carlsson varken har, är eller kommer någonsin att vara trovärdiga i frågan om naturgasutvinning. De har i stället allt att vinna på att mörka, desinformera och falsifiera. I synnerhet när det handlar om fracking, den metod som Shell vill använda på Österlen och som till lokalbefolkningens fasa använts till exempel i USA.

Den som vill veta mer om hur fracking kan påverka omgivningen kan se filmen ”Gasland”, eller besöka nätverket Heaven or sHell. I båda fallen är drivkraften människor som i sin omsorg om natur, närmiljö och medmänniskor strider mot bolag som Shell, vars själva affärsidé bygger på rovdrift av våra gemensamma tillgångar.

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Missbrukad konsumentmakt

Konsumentmakt är en märklig sak. Få riktigt potenta maktmedel är så dåligt utnyttjade av och samtidigt så eftertraktade hos dem som faktiskt besitter dem. Vi vill alla påverka men gör det alltför sällan, åtminstone medvetet och målinriktat.

På samma gång är konsumentmakten också missbrukad, främst av dem som inte besitter den. Få maktmedel tas så ofta som intäkt för att skyla över sådant som inte skulle finnas om konsumentmakt verkligen hade varit i farten. Producenter hänvisar alldeles för ofta till att de bara tillhandahåller sådant som konsumenterna vill ha, som om de själva inte kunde påverka förhållandena.

Det jävliga i sammanhanget är att åtminstone vissa producenter tycks kunna berättiga vad som helst med ”konsumentmakt”. Samvetslösa neanderthalare till bönder kastrerar smågrisar utan bedövning, profitblinda kretiner sliter fjädrarna av levande fåglar och en mängd andra orimligheter begås under täckmantel av vad som ofta kallas ”konsumenternas krav på billiga produkter”.

Glada grisar på bete

Men även om det hade varit så, vilket det inte är, att vi konsumenter krävt att få billiga varor på bekostnad av djurens oerhörda lidande, skulle det likväl inte ha fråntagit producenterna deras ansvar. Konsumenterna vill naturligtvis ha bra varor till bästa pris, inget konstigt med det. Men det betyder inte att det ska tillhandahållas till priset av orimligheter.

Den som väljer att slita ut testiklarna på en liten griskulting, dra fjädrarna av levande fåglar, skära fenorna av levande hajar eller begå andra svinaktigheter mot levande varelser, vare sig det handlar om missförhållanden i hanteringen av dem eller rena övergrepp, får naturligtvis själv stå där med skammen. Inte konsumenterna. Istället är det väl så att man hoppas att det är i det läget de smutsiga hantlangarna till sist kommer att förstå den riktiga innebörden av begreppet ”konsumentmakt”.

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , ,

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: