By Peter Carlsson

Tankar, reflektioner och hugskott.

Kvalitetsgener

Står på förmiddagen och plockar ner torr tvätt från torkställningen i trädgården. Ute på vägen kör en ”slaktbil” från Scan förbi. De är så vanliga här ute på landet att man knappt reagerar längre. I ögonvrån fångar jag mellan soltorkade strumpor och t-tröjor denna förmiddag dock något som får mig att hajja till. Med stora blockbokstäver står det målat på lastbilen sidor. ”Quality Genetics” – kvalitetsgenetik.

WTF? Har objektifiering av djuren verkligen gått så långt att vi kan tala om dem på det här sättet, som produkter av genetisk ingenjörskonst? Som raffinerade industriprodukter? Känns inte köttbullarna liksom lite fadda i smaken då?

Postat i:Personligt, Skriverier, , , , , , , , ,

Humaniora och Svenskt näringsliv

För en gångs skull har Svenskt näringsliv gjort bra ifrån sig. Det är sällan man får så påtagliga och synliga bevis på att humanistiska studier och kunskaper är ett måste för att befrämja såväl intelligens som intellekt.

Edit: Reaktioner på Svenskt näringslivs foliehattande finns här, här och här.

Postat i:Allmänt, Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , , , ,

Ett hamelskt Danmark

I dagens Sydsvenskan får den danske integrationsministern Søren Pind, ökänd för sin önskan att vilja assimilera istället för integrera, frågan om vad integration står för. Den danske ministern svarar:

”Det står för ett mångkulturellt samhälle där invånarna lever i parallellsamhällen och vänder sig bort från varandra.”

Jag vet att jag av vissa betraktas som företrädare för en något konservativ syn på språk, men är inte den danske ministerns svar ett uppenbart exempel på orwellskt nyspråk? Där krig betyder fred, nej betyder ja och kanske absolut? Vad han definierar låter nämligen för mig ruskigt likt segregation (rumsligt åtskiljande av folkslag), inte dess motsats, integration.

Och med den språkliga logiken börjar man ju fundera på vad Søren Pind egentligen menar när han talar om assimilation … Eufemism, någon?

Eller så är allting bara skämt, vilket inte är helt ovanligt i Danmark. Det visste ju redan William Shakespear.

Postat i:Allmänt, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , ,

Kvalitet och kvantitet – en fortsättning

Informationschefen på Sveriges Kommunikationsbyråer, Morgan Öberg, valde att besvara mitt öppna brev (se föregående inlägg) med ett mejl till mig. Här följer hans svar och under det mitt svar till honom. Jag vill ju inte undanhålla mina kära läsare fortsättningen på konversationen:

Hej,

tack för din fråga.

Syftet med att publicera, kategorisera och tagga pressmaterial som du refererar till är naturligtvis att alla som är intresserade av en organisation, företag eller ämnesområde ska kunna söka upp och hitta det material man är intresserad av. Visst finns det många invändningar man kan ha mot informationsmängden, överinformation och brus som finns i vårt moderna informationssamhälle. Jag har kommit till ungefär den här slutsatsen: att det är bättre att använda sig av tjänster där användaren söker upp den information de är intresserade av än tvärtom. Då räcker det å andra sidan inte att publicera ett vinnarpressmeddelande.

/Morgan

Hej igen Morgan!

Tack för ditt svar! Det gör mig dock förbryllad. För precis som jag anser du tydligen att ”det är bättre att använda sig av tjänster där användaren söker upp den information de är intresserade av än tvärtom”. Men ändå väljer du att dränka mottagarna med en störtflod av pressmeddelanden.

Även jag inser naturligtvis att det inte räcker med ett sammanfattande vinnarpressmeddelande av det slag ni skickade ut natten till i dag. Men med ett uppföljande, utbyggt sådant som dessutom är försett med rätt sorts länkar till resterande information, och med rätt typ av taggar och kategoriseringar lär du få ett betydligt bättre genomslag hos landets redaktioner och övriga mottagare.

För när du nu är uppe i detta dygns 14:e pressmeddelande börjar enligt min mening ett löjets skimmer lägga sig över Sveriges Kommunikationsbyråers pressbearbetningstrategi. Jag vet inte hur väl insatt du är i ert verktygs olika funktioner och möjligheter, men det är högst troligt att de flesta som bevakar era pressreleaser också lär träffas av dem samtliga minst en gång. Dessutom riskerar man, beroende på vilken mediakategori man tillhör och på vilket sätt ni kategoriserat utskicken, dessutom få åtminstone någon av dem ytterligare en gång. Lite som push och pull, du vet.

Jag har generellt inga invändningar mot informationsmängden du menar finns i vårt moderna informationssamhälle. Det är relativt enkelt att lära sig filtrera, selektera och prioritera. Vad jag vänder mig emot är misshushållning av moderna push-liknande tekniker för att upprepa och trycka ut sin information in absurdum. På ett sätt som gör att man som mottagare inte kan värja sig på annat sätt än att helt ”blockera” avsändaren.

För den uppdaterade och tekniskt påläste informationsavsändaren borde det i princip, något tillspetsat, räcka med att en (1) gång tala om var informationen, som i det här fallet handlade om årets Guldäggsvinnare, finns att hämta, och sedan distribuera den upplysningen med hjälp av moderna metoder. De journalister, redaktioner och övriga som är intresserade av pressinformationen lär nog hitta fram ändå. Dessutom lär du själv spara en massa tid och energi, åtminstone jämfört med att trycka ut 14 pressreleaser på mindre än ett dygn.

Och egentligen kunde jag väl bara låtit det passera och själv sparat både tid och energi. I morgon är det ju över för den här gången. Men tyvärr. Det gick inte. Inte när inte ens Sveriges Kommunikationsbyråer förstår hur man kommunicerar på ett bra sätt. Kanske läge att be någon av årets Guldäggsvinnare om hjälp – både med strategi och det rent operationella handhavandet?

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , , ,

Kvalitet vs kvantitet – om pressbearbetning och Guldägget

Öppet brev till Morgan Öberg, informationschef för Sveriges Kommunikationsbyråer:

Hej Morgan!

Reflekterar lite över dagens pressmeddelandeflod från Sveriges Kommunikationsbyråer. Tycker du som informationschef för Sveriges Kommunikationsbyråer att det är en bra idé att mailbomba landets redaktioner med en pressrelease för varje pris som delats ut i Guldägget? (I skrivande stund är antalet pressmeddelanden i dag uppe i 11. Blir det fler, mån tro?)

Som alltid när man försöker bedöma nyhetsvärdet i ett pressmeddelande är det kvaliteten på innehållet som är avgörande snarare än mängden pressreleaser i ämnet. Men det vet du naturligtvis redan. Det är förstås bara en planeringsmiss att era pressmeddelanden går ut som de gör, det är min övertygelse. I synnerhet eftersom ni ju redan i natt skickat ut ett där ni redogjort för samtliga vinnare.

Eller? Är du och Sveriges Kommunikationsbyråer verkligen så ängsliga över att Guldägget inte ska få den press ni uppenbarligen anser att tävlingen förtjänar så att ni tycker att det är berättigat med dagens störtflod? Och tror du verkligen, oss kommunikatörer emellan, att du får bättre press ju fler pressmeddelanden du skickar ut med i princip samma budskap?

Svara gärna på mejlet eller i kommentarsfunktion på min blogg, där det här mejlet är upplagt som ett öppet brev. Eller svara inte alls. Kanske föredrar du att skicka ett pressmeddelande?

Med vänliga hälsningar
Peter Carlsson

Postat i:Arbete, Personligt, Skriverier, , , , , , , , , , , ,

Jag stödjer projektet Gula hund

Bekämpa främlingsfientlighet!

Vi gillar olika!

Följ mig på Twitter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: